Linnés svärdslilja vid Fyrisån är nog numera holländsk och har därmed förlorat sitt kulturhistoriska och vetenskapliga värde. Foto Henrik Olsson. Snart, snart är vår uppsats färdig!
I flera år har jag, först ensam, sedan tillsammans med Anja Rautenberg, skrivit på en uppsats om de växter som Linné såg med sina studenter på de årliga exkursionerna kring Uppsala, de s.k. Herbationes Upsalienses. Att jag bad Anja vara med är för att hon tog över efter mig som projektledare för världsarvs-nomineringen The Rise of Systematic Biology, och ännu mer för att hon är en fena på tabeller och data. Vi ska nämligen ha med en jättelång tabell som bilaga, där alla växter som Linné och hans studenter studerade kring Uppsala finns med, och information om vilka som finns kvar än idag.
Det handlar om hundratals linneanska vilda arter som finns kvar kring Uppsala sedan Linnés dagar. De utgör en del av Sveriges unika linneanska kulturarv. De är också autentiska element i det kommande vetenskapliga världsarvet. Växterna har ett stort vetenskapligt värde eftersom vi genom dem kan förstå vad Linné menade med alla sina artnamn på vanliga svenska växter. Linnés svenska herbarium har nämligen försvunnit spårlöst, men i stället har vi kring Uppsala alla de levande växterna kvar, populationer av darrgräs, hagtorn, blåsippa, vägtistel och hundratals andra arter som vi vet att Linné studerade.
Vi har alltså ett oerhört viktigt linneanskt biologiskt kulturarv alldeles runt hörnet i Uppsala - på Kungsängen, längs Fyrisån, i Hågadalen, Men farorna lurar också kring hörnet. I samma områden byggs och restaureras det, mark grävs upp och mark restaureras. I restaurering ingår numera att köpa säckvis med blomsterfröer och hundratals pluggplantor av samma arter som i vår linneanska flora, men med helt annat ursprung. Då tänker du: men det finns väl listor som visar var dessa genetiskt främmande tuvstarrar, gullvivor och teveronikor planterats? Svaret är nej. Det bara sker och ingen har kontroll. I Uppsala öser man nu in växter från främmande ort och de linneanska populationerna förorenas genetiskt. Det finns inget regelverk som kan stoppa detta och vi håller på att förstöra vår linneanska flora och undergräva autenticiteten i det kommande världsarvet.
Om en forskare från ett land, säg USA eller Brasilien, vill komma till Uppsala glad i hågen för att samla in en växt, säg svärdslilja, för att forskaren vet att det verkligen är här som Linné studerade svärdslilja - då måste vi be den glada forskaren att åka någon annanstans. Här i Uppsala har vi nämligen i decennier planterat in holländsk svärdslilja längs Fyrisåns brinker i staden, inplanteringar som mest troligt har förorenat populationen längs Herbatio Danensis Danmarks-vandringen. Forskaren blir förskräckt och säger: Men ni har väl slutat plantera in främmande individ i denna världsunika flora kring Uppsala? Och vi svarar: Nej, nej! Vi för i stället in främmande individer av fler och fler arter i allt större mängder, och det sker dessuom helt utom kontroll.
Om detta handlar vår uppsats och det är inte så rolig läsning. Men vi skriver den för att världen må veta och för att vi tillsammans i Uppsala ska få en chans att agera kring detta medan tider är. För handen på hjärtat, du Uppsalabo, visst är du väl stolt över att din stad hyser en linneansk flora av betydelse för hela världen? Och visst vill du bevara denna världsunika linneanska flora för framtiden?
RSS-flöde
