Tack för sex fina år!

Gren Lucas och jag på Svenska Linnésällskapets hundraårsjubileum 2017. Foto Henrik Olsson.

Sedan en tid tillbaka arbetar jag på SLU för att stötta ledningen, närmare bestämt vicerektor för samverkan. Det är ett heltidsarbete som är mycket roligt och spännande, men som också kräver full koncentration. Det här betyder att jag i princip inte längre tar några uppdrag på mitt företag och att jag även avvecklar mycket av mitt ideella arbete. Därför avgår jag nu i pingst som vice ordförande i Svenska Linnésällskapet efter sex år . Det har varit sex roliga år och jag har fått hjälpa till att omdana såväl Sällskapet som Linnémuseet till hållbara verksamheter tillsammans med tidigare ordföranden Birgitta Johansson-Hedberg. Jag fick också äran att vara värd för Prof. Gren Lucas från Linnean Society under Sällskapets hundraårsjubileum 2017. Tack för sex fina år!

Jag blir dock inte svältfödd vad gäller Linné! På SLU får jag hjälpa till att lyfta de Linnéminnen som finns på Ultuna och i Funbo Lövsta. Jag blir regelbundet kontaktad för intervjuer av olika slag. När jag kan så ställer jag upp, annars hänvisar jag till andra. Hur de hittar mig vet jag inte, men hittills har en rysk forskare och två journalister från Kalifornien hört av sig. Häromveckan fick jag till min glädje blir utfrågad av en student som valt att skriva en masteruppsats om Linnés Hammarbys biologiska kulturarv.

Det här är första perioden i mitt liv sedan ungdomen som jag upplever fritid som fri tid. Det är förstås både härligt och underbart, men skapar en inre efterfrågan på engagemang. Därför skriver jag uppsatser på fritiden. Nu när jag lämnat in alla mina herbarieark till herbariet - ett jätteprojekt - är min hobby att skriva ihop uppsatser som väntat just på detta tillfälle. I höstas publicerade jag och Erik Sjögren en uppsats som legat ett tag om mossorna i Linnés Hammarby. Just nu arbetar jag med tre manus, ett om herbationesprotokollen, ett om de linneanska växterna kring Uppsala - tillsammans med Anja Rautenberg - och en efterfrågad liten bok om träden i Gedi, Kenya. Det är roligt att få fortsätta lite med tropisk botanik.

Så också - för första gången sedan ungdomen - kan jag ägna mig åt botaniken på min fritid, och det är faktiskt mycket roligare än att ha det som yrke. Upptäckarglädjen kommer tillbaka och nyfikenheten. Det är härligt nu när våren blommar för fullt!