Att vakna en sådan här härlig morgon! Solen lyser på trädens stammar och olika fåglar sjunger i kör. Blomknopparna slår ut och hungriga humlor surrar runt dem. För varje år känns våren allt mäktigare. Som botaniker gläds man åt de små vårblommorna i kära möten med vårförgätmigej, vårveronika och nagelört, knappt synbara för ögat. En del blommors namn har jag glömt när vintern är förliden, men då tänker jag på Carl von Linnés sista sommar när han blivit svag i kroppen och dement. Varje sommardag ville han bäras ner i trädgården, där han njöt av alla blommorna och ska ha sagt något i stil med: "Lycklig den som visste namnet på en så vacker blomma". Så kan man glädjas åt blommor, våren, fåglarna och sommaren med sitt hjärta när kunskapen en dag sviktar. All vår kunskap är egentligen inte så viktig. "Om jag har kunskap men saknar kärlek är jag ingenting" sade aposteln Paulus. Men om jag använder min kunskap för att förmedla kärlek? Kärlek till blommorna, kärlek till naturen, kärlek till livet, kärlek till min nästa. Den här morgonen tänker jag att så vill jag använda min kunskap och så vill jag ta emot kunskap. I kärlekens tecken.
RSS-flöde
