Växtfamiljen Acanthaceae

Monografi över Phaulopsis

Min avhandling var en klassisk monografi över släktet Phaulopsis, tribus Ruellieae i Acanthaceae, vars vitblommiga arter växer i Afrika söder om Sahara. Släktet var en enda röra, svårstuderat eftersom de viktiga blommorfologiska karaktärerna gömde sig bakom stora brakteer, men befinner sig förhoppningsvis nu i god ordning för något sekel framåt. Mina handledare var Prof. Olle Hedberg, Doc. Inga Hedberg samt Prof. Kåre Bremer.

Manktelow, M. 1996. Phaulopsis (Acanthaceae) – a monograph. Symbolae Botanicae Upsalienses 31(2), 184 pages.

Filamentgardin i Ruellieae

Jag har intresserat mig för blomkronornas inre morfologi i Acanthaceae, särskilt i tribus Ruellieae. Jag har studerat en struktur inuti blomman som jag kallar filamentgardin. Det är ännu inte känt vad filamentgardinen har för funktion, men det har troligen något att göra med pollinationen och utportionering av nektar till besökarna. Förekomst av filamentgardin kom att bli en gemensam morfologiska karaktären för tribus Ruellieae efter DNA-analyser och därför viktig för systematiken. En nyttig upptäckt alltså. Min student Peik Brundin har gjort ett examensarbete om filamentgardinens ekologiska betydelse.

Kolibripollinerade Anisacanthus

Skogen i Gedi, Kenya

I mina postdoc-studier studerade jag kolibripollination i växtfamiljen Acanthaceae, särskilt Anisacanthus. Detta arbete gjorde jag vid University of Arizona tillsammans med Prof. Lucinda McDade. Våra studier visade att taxonomin måste omprövas och att Anisacanthus egentligen bestod av två olika släkten som klumpats ihop på grund av att de har röda blommor. Studierna i öknens 40-gradiga hetta bjöd på överraskningar. I Anisacanthus upptäckte jag en nektarbarriär, något som dittills varit okänt i kolibriblommor. Min student Per-Henrik Holmqvist upptäckte att blommorna var öppna 72 timmar i snitt, något som är mycket ovanligt när det gäller fågelpollination.

Tillsammans med Karin Gerhardt har jag inventerat  den skog som växt upp kring Gedi ruins på Kenyas kust. Vi fann att skogen tillhör en typ av skog som bara finns på en smala remsa av fossil korall längs hela kusten, men som är till största delen borthuggen idag. Vi gjorde en naturstig för besökare och skolbarn som berättade om de vanligaste träden. Naturstigen har använts kontinuerligt sedan 1985. För närvarande arbetar jag på en bok om träden i Gedi, som ska heta "Who can climb a Mfune?"